Jag andades mig igenom paniken, illamåendet och smärtan i musklerna men ditt ansikte försvann inte ens när de tre liter vatten jag druckit var utsvettade. När det surrade i mitt huvud var det ändå inte tillräckligt högt för att stänga ute vad du sa den där kvällen.
Du är ett bortskämt litet barn, som okynnesgråter och skriker för minsta lilla.
(Åh, du kände aldrig mig)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar