Och jag tänker på dig, och hur dina pupiller liksom imploderar när du ser mig.

Om jag var ett krig var du terrorbalansen och det var det enda som fungerade för oss. När mitt jag och kropp blev till ett konstant stiltje fanns de inte längre något utrymme för oss. För dig. Jag stal tillbaka den plats du en gång stulit inom mig, och jag skämdes när jag vandrade ut i natten som en inbrottjuv med tysta steg. Min kofot lämnade märken jag en idag försöker lägga spackel över. det blir aldrig slätt och felfritt igen. aldrig.

Och jag skulle vilja säga förlåt. men sitter så långt in att det aldrig lyckas ta sig ut ordentligt.

Jag saknar den där tiden när jag kände mig varm inombords. 

Veckan som passerat

Till er

Det var vardagstragik och jag hade precis börjat bli sådär tam som en stad kan göra en.  Som ett husdjur till en kärleksfull men hård matte lydde jag minsta vink, och jag gjorde det så lättvindigt att det antagligen såg ut som en naturlig impuls. Som att jag tillfredställde mina basala behov. Men det var inte mina behov jag mötte på gatorna. Yttre påverkan kan leta sig in under skinnet. Det behöver jag inte förklara för er, inte heller behöver jag berätta om Maslov och hur trapporna är nötta av steg upp och ner för dem. Ni vet och därför vet jag.

Med er på nytt funna energi, den som legat så latent under lager av tristess och framkallad monotoni, fick ni mina fötter att vandra på den kullersten jag en gång föraktat med studs i stegen. Allt fick tillbaka sin densitet när ni kom hit.  

GREED IS GOOD, SEX IS EASY, YOUTH IS FOREVER

Har i ett års tid vattnat vad jag nu upptäcker är en plastblomma. 

Känns talande för hela min livstid på något sätt. 

Om de riktiga blommorna under tiden har dött? 

Givetvis. 

Men plastblomman. Den har jag vårdat ömt. 

Jag orkar inte med mig själv. 

Alltså. Man får inte bryta ihop för att man vid 20 års ålder inte får sitt drömjobb. Som kräver erfarenhet, som jag inte har. Som kräver utbildning, som jag bara har lite halvt. Som kräver.. så jävla mycket som man omöjligt hinner med på två år efter gymnasiet.

Jag låg i en liten boll igår, drack en liter té och tyckte synd om mig själv. Försökte gråta, men det gick inte för alltså hur töntigt vore inte set egentligen sa den rationella delen av min hjärna till den svaga delen.

Nu räcker det med självömkan. Ett dygn är mer än tillräckligt.

Nu tar jag tag i det här. Livet.

There is ample evidence that to have memories requires extensive development of the frontal lobes, which infants and young children lack.

Att med kärlek ljuga för sig själv

Jag sitter på min balkong, det är tidig morgon och luften är iskall men ljuv mot min hud. I flera timmar har jag längtat till soluppgång, för när sömnen vägrar infinna sig är det så vidrigt under de där timmarna av svärta. De är dom bästa timmarna att med vilja vara vaken under.

Mitt hår är trasigt efter flera packet blekmedel, mina ögonfransar stökiga och min hud trött. Morgonrocken bär fläckar av kaffe och vin. Den luktar likt ett gammalt askfat. En oöppnad morgontidning framför mig. Världens misär komprimerad till bilagor och krönikor. Jag orkar inte öppna. Det är så enkelt att inte välja världen i det ögonblicket. Så enkelt att inte välja något annat än en klunk kaffe till, en cigarett till.

Hade jag berättat den här historien för de svarta svanarna hade jag ljugit.
En spets-kantad morgonrock som precis täcker de matchande underkläderna, tyg lika blekt som min hud. Ett virrvarv av blonda hårstrån som bär bevis från natten, som berättar historier om skälvande kroppar och andfådda röster. Osynliga fläckar åstadkomna av hans svett och min åtrå som får mig att svagt dofta likt honom timmar efter att dörren stängts framför hans vackra ögon. Cigarettrök lika tunn som drömmar, kaffe lika svart som koagulerat blod (Åh älskade. Till slut blir det svart, jag lovar)

Det var längesen jag fann sagan vackrare än verkligheten.

Våra greatest hits

1. Vi står utanför Berghs, det är februari och mina fingrar är stela av köld. Allt snurrar, jag är lite berusad av situationen och av din skönhet. Jag frågar om jag får låna din tändare, och du ler så varmt mot mig genom minusgraderna. 
2. Du ringer mig innan jag hunnit dricka mitt morgonkaffe. Du är inte ledsen, men något inuti dig har rasat under natten och du behöver mig. Vi känner inte varandra än, men jag vill vara där för dig. 
3. Jag bryter ihop på Slakthuset, och du tar min hand lite försiktigt. När jag säger att jag vill gå ut själv låter du mig, för du vet att det är precis vad jag vill ha av dig. En vän som finns där, men som låter mig vara. 
4. Vi sitter mitt emot varandra på Sturekatten och försöker fylla tomma textdokument, men vare sig du eller jag lyckas. Vi erkände inte riktigt det för varandra då, det kom längre fram. Vi låtsades fortfarande lite, ville inte riktigt visa våra brister. Vi sa "jag med" och skrattade. 
5. Vi har blöta underkläder på oss, det är en vacker sommarnatt och bådas våra inre är uppvärmda av tetravin och argentinska kryddor. Våra läppar börjar anta en blå ton, men de ler ändå. I dina ögon gnistrade liv och rörelse. Vattnet når knappt upp till mina knän, men mina lungor är fyllda till bristningsgränsen. 
6. Det är morgonen efter, och våra kläder har nästan torkat. Jag ligger i en säng, du sov på en soffa hela natten. Du tittar på mig med den där blicken, den som säger "jag vet hur du känner nu". 
7. Den natten du sa a) Du har allvarliga problem med män, Jennifer b) Det var inte konstigt att dom inte förstod dig, du var femton och tänkte bara på blod, sex och Bret Easton Ellis. 
8. Vi sitter i en biosalong, det är sommar men vi låtsas att hösten är här. Vi skrattar lite för högt, och lite för länge. Det sitter säkert hundra personer i biosalongen, men i det ögonblicket är det bara du och jag. 
9. Vi har arbetat hårt under slitsamma förhållanden. Vi är trötta, och sitter på Gullmarsplan i väntan på en buss till dig. Du säger att jag inte behöver förklara, att du vet hur jag känner nu och att jag inte vill längre. Du förstår. Jag vill gråta, men det blir inte så. Istället åker vi hem, dricker vin och somnar till Dexter. 
10. Tillsammans med en vacker man vi båda känner så mycket kärlek för står vi på en balkong och ser ut över våran stad. Din blick gnistrar, och jag säger inget när du går ifrån en stund. Du står med ryggen mot mig, men jag ser allt. Och efteråt vet vi båda vad som hände i det ögonblicket. Tänk att vi får bo i en så vacker stad. Tänk att vi hittade varandra i det här vackra kaoset. 

Istället för idrott, husdjur och andra normala aktiviteter

Vad jag älskar att fylla ut mina dagar och nätter med:

1. Långa promenader i stilettklackar, ibland på väg nånstans men oftast inte. 
2. Svart kaffe och cigaretter på caféer vars uteserveringar liknar innergårdar. 
3. Dagdrömmar. 
4. Att spela en karaktär ur valfri Bret Easton Ellis bok bland främlingar. Oftast: Rain. Ibland: Blair. Sällan: Patrik Bateman
5. Konsumera våldsam litteratur. Läsa böcker som får min mage att vända sig. ex: Imperial bedrooms, Haunted, Lolita
6. M, för att hon aldrig blir förvånad längre. För att hon vet precis vad jag menar, redan innan jag vet.
7. Att förneka och trycka undan känslor genom att frenetiskt städa mitt hem. Att rena utsidan. 
8. Att med internet till hjälp planera alternativa livsplaner. Utforska gator på andra sidan jorden med google maps. 
9. Att fundera kring varför jag är så lugn när allt runt om mig rasar, men inte hitta något svar.
10. Att se min egen reflektion i era vackra ögon, på andra sidan bordet och genom en dimma av tjock rök. 

Jag har spelat varje lagsport som finns, gett all typ av hobby ett ärligt försök och lagt så mycket pengar på föreningsavgifter och lagtröjor genom åren. Men det var aldrig något för mig. Jag ville aldrig slutföra något.

Har alltid tänkt att det enda jag verkligen kan, det enda jag verkligen vill göra är att skriva. Så jag gjorde det till mitt mål, att inte behöva göra något annat. Jag slutade studera, tog ett sabbatsår, bara det att jag inte valde att knarka på en strand i Australien och hitta mig själv. Istället slukade jag böcker, försökte glömma bort att Göteborg är grått och dök rakt ner i dekadenta historier om ond bråd död, nihilistiskt våld och tristessex. 

Det gav mig insomnia. 

Men det gav mig också den typen av liv jag alltid vetat att jag ville ha. Istället för en varm manskropp att somna brevid hade jag en mac, ett tomt textdokument att älska med. Istället för ett fritidsintresse hade jag timmar och timmar på bibliotek där jag fick stoppa mig själv när jag inte kunde bära fler böcker hem. 

Det gav mig möjlighet att betala hyra, köpa fina kläder och dricka vin på Riche. Det gav mig möjligheten att stå på egna, darrande ben. 

Om man bara kan göra en sak riktigt bra, då måste man få slåss för den kunskapen. Och inte låta den försvinna bland alla tafatta försök att bli en sån där med ett "rikt liv"

Jag vill inte spela handboll. Jag vill slicka på verb, konsumera adjektiv. 

Imperial bedrooms

A human heart looks like a fist covered in blood

Min dröm sitter på andra sidan av de vita bordet från Svenskt Tenn. Han erbjuder mig kaffe och kräver svar på frågor jag vill äta upp.

Jag hällde bensin i mina ögon, och tände på. Glöd och ungdomligt storhetsvansinne är vad jag kan erbjuda. Ni ger mig redan växtvärk, trots att fröet i sig knappt är sått.

Paketerade mig själv:
Fröken Sveriges leende,
Mona Lisas blick,
Bret Easton Ellis kvickhet,
Caligulas galenskap

Vad ville jaq säga? Ta mig, välj mig, älska mig

Ibland tänker jag att du skulle förstå mig

"Could it be that you get off of the fact that the way you set things up, they'll never love you back?"

Rå, skär och beräknande ondska säger du

Hej du gamla älskare.

Göteborg, take me in. Are you aware of the shape Im in?

Tänk att ett steg i färdriktning TILLBAKA skulle kunna kännas så omtumlande och nytt. 

So what if you'd catch me, where would we land?

Skriv säger du. Skriv skriker jag till mina blödande fingertoppar.

Om du var här
ja, om

Jag vet inte riktigt vad vi skulle ha kvar att prata om. Du och jag. För jag har redan haft tusen samtal med dig de senaste dagarna. Samtliga tysta. Jag bygger upp både plats och konversation inuti mitt huvud, som ett egendesignat avsnitt av min favoritserie. Den handlar om oss. Och den har världens vackraste soundtrack.

Våra handleder

(foto: Johanna hunnd.blogspot.com)

Sömn.
Det snurrar i mitt huvud och jag kan inte andas mig igenom det. Kastar istället mig handlöst in i tornadon, låter vindarna loopa min tankar tusen varv per sekund för att sedan kastas mot marken långt bort från start.
Du ekar i mitt huvud, du är rösten som varje morgon frågar mig om jag orkar. Om jag mår bra.

Det gör jag. Och jag älskar dig.

(Du sa: det var inte konstigt att dom inte förstod dig, du var femton och tänkte bara på blod, sex och Bret Easton Ellis. Och jag tänkte att jag skulle ge vad som helst för att få berätta för mitt femtonåriga jag att du skulle förstå mig om några år)

KÄRLEK ÄR ETT BREV SKICKAT TUSEN GÅNGER

Woe to you, my Princess, when I come... you shall see who is the stronger, a gentle girl who doesn't eat enough or a big wild man who has cocaine in his body.

Freud ,Letter to his fiancée, Martha Bernays (2 June 1884)

Bikram

Under 90 minuters hård träning i ett 40 gradigt rum hann jag tänka SÅ mycket som jag inte ville tänka.

Jag andades mig igenom paniken, illamåendet och smärtan i musklerna men ditt ansikte försvann inte ens när de tre liter vatten jag druckit var utsvettade. När det surrade i mitt huvud var det ändå inte tillräckligt högt för att stänga ute vad du sa den där kvällen.

Du är ett bortskämt litet barn, som okynnesgråter och skriker för minsta lilla.
(Åh, du kände aldrig mig)

The things you own end up owning you

Kastade all choklad min far köpt hem till mig idag. Har ingen självdisciplin och kan således inte ha sånt i mitt kylskåp. Kastade pastan. Kastade brödet. Bokade in mig på en tio dagars intensivkurs i bikramyoga, start imorgon.

Ska svettas ut all kroppsångest, svettas ut allt illamående.

Det räcker nu.

I've been watching your world from above

Om jag dricker en flaska portvin ensam, eller spenderar natten på F12 gör det min kropp desamma. Men du tittar så besvärat på mig när jag i ensamhet har sköljt min såriga hals. Jag vet inte varför, du är långt borta och jag måste faktiskt hantera den här staden med de medel som finns att tillgå. Om man inte kan flyga, så får man i allafall göra sitt bästa för att inte träffa marken.

With insomnia everything is a copy of a copy of a copy

Dreams are of no interest in modern psychology

Tänkte jag skulle komma tillbaka. 

Saker jag inte ska prata om:

1. Gifta män och deras kroppar
2. Mat
3. Hur det känns att ta djupa halsbloss
4. Min kärlekshistoria med portvin
5. Drömmar / hallucinationer

Det blir inte så mycket kvar. 

Det här kommer tamejfan bli fantastiskt.