Alltså. Man får inte bryta ihop för att man vid 20 års ålder inte får sitt drömjobb. Som kräver erfarenhet, som jag inte har. Som kräver utbildning, som jag bara har lite halvt. Som kräver.. så jävla mycket som man omöjligt hinner med på två år efter gymnasiet.
Jag låg i en liten boll igår, drack en liter té och tyckte synd om mig själv. Försökte gråta, men det gick inte för alltså hur töntigt vore inte set egentligen sa den rationella delen av min hjärna till den svaga delen.
Nu räcker det med självömkan. Ett dygn är mer än tillräckligt.
Nu tar jag tag i det här. Livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar