För ett år sen packade jag ner ett gäng svarta tröjor, några lösa klänningar och en trave böcker i en resväska. Så satte jag mig på tåget, med ett begynnande rus. Stockholm, du tog emot mig och var så varm där mitt i vinterkylan. Du botade min insomnia med portvin och vackra vänner, med nätter på hustak och en skillsmässobar på Riche.
Du strök mig ömt över kinden, och visade mig de jag trodde endast för ämnat för andra. En dörr jag aldrig vågat öppna själv sparkades in för min skull, och jag grät mig igenom nätterna av lycka.
Jag blir aldrig densamma som jag var innan jag flyttade. Men 7 månader räckte. Jag bär med mig dem vart jag än går nu, och de har fått mig att älska den här stan så mycket mer.
Och nu min kära, nu är vi vänner på avstånd. Älskare på distans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar