Hon sover två rum bort från köket. Jag har redan sett tre avsnitt av den där tvserien jag knappt tycker om, diskat glasen från igår och ätit frukost. Hon sover, och jag tänker att jag älskar den här stunden. När det känns som om jag hör hemma här. En liten bit av vår gamla vardag instucken i vår magiska helg.
Riche igår.
Jag speglar mig i bardisken och i de blickar som kastas efter mig. Lystna blickar. Jag speglar mig i dem, och tänker att det här är navet för allt jag hatade på slutet av sommaren. Men nu, med min distans.
Ja jag vet inte, men distans är huvudingrediensen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar