freud is dead, isn't he?

Jag har spelat varje lagsport som finns, gett all typ av hobby ett ärligt försök och lagt så mycket pengar på föreningsavgifter och lagtröjor genom åren. Men det var aldrig något för mig. Jag ville aldrig slutföra något.

Har alltid tänkt att det enda jag verkligen kan, det enda jag verkligen vill göra är att skriva. Så jag gjorde det till mitt mål, att inte behöva göra något annat. Jag slutade studera, tog ett sabbatsår, bara det att jag inte valde att knarka på en strand i Australien och hitta mig själv. Istället slukade jag böcker, försökte glömma bort att Göteborg är grått och dök rakt ner i dekadenta historier om ond bråd död, nihilistiskt våld och tristessex. 

Det gav mig insomnia. 

Men det gav mig också den typen av liv jag alltid vetat att jag ville ha. Istället för en varm manskropp att somna brevid hade jag en mac, ett tomt textdokument att älska med. Istället för ett fritidsintresse hade jag timmar och timmar på bibliotek där jag fick stoppa mig själv när jag inte kunde bära fler böcker hem. 

Det gav mig möjlighet att betala hyra, köpa fina kläder och dricka vin på Riche. Det gav mig möjligheten att stå på egna, darrande ben. 

Om man bara kan göra en sak riktigt bra, då måste man få slåss för den kunskapen. Och inte låta den försvinna bland alla tafatta försök att bli en sån där med ett "rikt liv"

Jag vill inte spela handboll. Jag vill slicka på verb, konsumera adjektiv.